Ingen har sagt att det skulle vara så här jobbigt att vara gravid

Jag vet inte om man är gnällig eller otacksam om man inte tycker att det är det bästa som finns att vara gravid. Jag tycker inte alls att det är så där mysigt som alla säger. Säger alla så bara för att man ska det, och att det är nån sorts synd att yttra sig om nåt annat..eller tycker verkligen alla att det är såå fantastiskt att vara med barn..?

För det tycker inte jag. Jag tycker det rent ut sagt är skit jobbigt, jag känner mej sjuk hela tiden, jag har ont kroppen, jag är konstant orolig och jag gråter för allt hela tiden. Jag har verkligen inte förstått innan jag blev med barn att det är en sån grym omställning för kroppen att bli gravid. Som jag känner nu så kommer jag inte ihåg hur jag var innan jag blev gravid..var jag glad?..tänkte jag positivt?..hade jag andra kläder på mej än mysbyxor?..pratade jag om annat än illamående och ryggvärk?.. Jag kommer inte ihåg hur jag var för 5 månader sen.. 

Allt under hela dagen är ju stora projekt..bara att komma ur sängen är jobbigt, för då har nacken stelnat i ett läge och ryggen i ett annat och så är jag så kissnödig att jag knapp kan röra mej utan att kissa på mej. Sen börjar en dag av tårar och illamående (har börjat må illa igen nu, började kräkas igen i söndags 12/4) 

Som jag känner nu så blir det bara ett barn för oss. Om inte Magnus tänker vara gravid nästa gång, då blir det kanske ett barn till då..

Jag vet att jag är fruktansvärt gnällig nu, men det är så här jag känner. Sen känns nog livet mer piss nu pga alla hormoner. Och självklart kommer jag tycka att det var värt att må illa och gråta floder när jag har min bebis här ute hos mej. Men just nu kan jag inte se det..just nu är det inte värt det för jag har inte förstått än vad det är jag ska få.

Kanske att det blir lite bättre idag efter att vi varit på ul och fått se vår bebis. Då kanske det blir lite verkligare. Jag hoppas att jag kanske kommer förstå lite mer att det verkligen är en bebis i magen då..och att det är värt allt besvär för denna lilla varelse.

Men jag tror att det är mycket därför iaf jag vill veta vilket kön det är på vår bebis, för att jag ska förstå att det är en person där inne, en person som jag längtar efter att få lära känna. Jag tror att jag kommer tycka det blir lite lättare att genomlida den här jobbiga perioden om jag får veta om det är en Eddie eller Molly där inne.