Tänkte det var dax att uppdatera nu när jag läste att jag fått en kommentar från faster där hon undrade om allt var bra, eftersom det var så länge sedan jag skrev.. Så faster, det är ingen fara, vi mår prima allihop =)
Imorron smäller det, då ska vi på ULTRALJUD! Roligt och nervöst på samma gång. Jag är inte alls orolig över att dom ska säga att bebisen inte lever, för det är jag övertygad om att den gör..för vi har lyssnat på hjärtat med jämna mellanrum, och lilla hjärtat har tickat på fint =) Men jag är jätte orolig att dom ska säga att nåt är fel..tänk om dom säger att bebisen inte växer som den ska eller att dom ser nån konstig skada.
Men Magnus är helt lugn, han är helt övertygad om att allt är bra. Så jag ska försöka bli smittad av hans lugn..
Vi hoppas så innerligt attvi får veta om det är en flicka eller pojke. Det skulle vara så roligt om vi fick veta det..och det är inte för att det spelar någon som helst roll vilket kön det är, utan att det skulle bara vara skönt att veta så vi kan planera lite mer inför framtiden..plus att det skulle kännas lite mer verkligt på nåt sätt om vi skulle få veta könet på bebisen. Jag tror det kulle kännas mer att det verkligen är en bebis där inne i magen då, att det verkligen är en person..att det är en Eddie eller Molly.
Lugna dig nu, varför ska du jämt tro att det är nått fel hela tiden???
SvaraRaderaPassa på att njuta istället nu när den är i magen, när den kommer ut får ni verkligen fullt upp.
Hej håller med anonym, ta det lugnt Anna snart så är det fullt upp. Då oroar man sig för det mesta. Så ta en dag i taget så kommer detta att gå som en dans Kram Anna Stålberg :) :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSvar till dej anonym: jag tror inte alls hela tiden att det är nåt fel..men jag är orolig det kan jag inte hjälpa. Jag är nog inte den första som är gravid och orolig..
SvaraRaderaOch jag njuter inte av att vara gravid, jag tycker det är jätte jobbigt. Jag längtar jätte mycket tills vi har vår bebis här hos oss.
Anna jag tror att du har ärvt mitt och mammas oroande.
SvaraRaderaVi tror det värsta om allt...målar upp det värsta senariot i våra hjärnor....vi kommer inte ifrån det trots att vi så gott som alltid har trott mycket värre än det egentligen blev till slut.
Jag vet att det är svårt att komma bort ifrån dessa negativa tankar hur man än försöker.
Det är ofta bara så att man får lida en del innan för att sen glädjas ännu mer när det visar sig att man trott helt galet.
Jag känner på mig att det kommer att gå bra för dig imorgon på UL - du kommer att få se den första bilden av ditt barn. Det kommer att bli härligt.
Kramis
Jag håller med magnus, ta det lugnt. Du behöver lugnet innan stormen kommer :)
SvaraRaderaAnna jag var också orolig när jag väntade Enja. Kanske det berodde på att jag hade ett missfall innan, precis som du. Jag tänkte också såna tankar innan ultraljudet om det skulle vara nåt fel på barnet. Klart man kan vara orolig ibland som gravid. Lycka till idag Anna! Det kommer gå jättebra! Vilken känsla det är när man får se sen lill* på skärmen =) kram nathalie
SvaraRaderaMan får vara orolig Anna och det e inget fel men givetvis är det viktigt för både dej och bebisen att du verkligen försöker slappna av, men det e inte alltid så lätt! Jag vet!!! Hoppas ni får komma¨på ul snart, då brukar man coola ner sig. De såg inte könet på vårt första ul men jag trilskades och fick göra ett nytt å de va en liten tjej =) Kram på dej
SvaraRadera