Nu är hon äntligen här..Molly Stålberg

Har nyss slagit på datorn efter en veckas uppehåll..har haft lite annat att tänka på.. =) Oj vad rörd jag blev av alla fina kommentarer ni skrivit i mitt förra inlägg.

Det verkar ha framgått iaf att vi behövde inte vara särskillt länge på förlossningen i Gävle innan vår älskade lilla prinsessa Molly Leia Stålberg tittade ut.

Vi blev ju inlagd för exakt en vecka sedan (27/8) för mitt blodtryck..vi skulle bara avvakta över natten och se vad som hände, om jag blev bättre eller sämre, så skulle läkaren ta ställning till läget sen. Men han behövde inte fatta något beslut, för tidigt på fredag morgon (28/8) kl 04:15 gick vattnet. Så då visste vi ju säkert att vi inte skulle behöva åka hem utan bebis denna gång.

Vi fick ligga kvar inne på vårt rum i några timmar och vila.. Men så mycket vila blev det inte. Mina värkar startade ganska direkt efter att vattnet hade gått. Jag hade i och för sig haft värkar till och från sen i måndags. Men dessa var starkare..och blev starkare och starkare hela tiden.

Vi åt lite frukost där på morgonkvisten för att få lite energi att klara av det som låg framför oss. Men min frukost kräktes jag upp i handfatet ganska snabbt därefter.

Vid kl 09:00 började jag ha ganska ont, så då blev vi flyttade in till en förlossningssal. Värkarna blev allt kraftigare och tätare. Och kl 12 kom det in en läkare och la ryggbedövning på mig. Vilken befrielse =) Så då passade vi på att sova middag..till kl 16. Sen när vi vaknat undersökte dom mig och kollade hur mycket jag hade öppnat mig..bara 1,5 cm, så vi förstod att det här skulle kunna dra ut på tiden..

Kl 19 var det dax att kolla hur mycket mer öppen jag var..ca 3 cm denna gång..så visst hade det gått framåt, men inte så fort som vi hade hoppats på. Så då togs beslutet att sätta in ett värkstimulerande dropp som skulle skynda på det hela lite.

Kl 21 hade jag så ont att jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Jag bad Magnus ringa på en barnmorska..för nu stod jag verkligen inte ut med smärtan. Och jag tyckte att det måste ju finnas nå mer smärtlindring att få.

Så då ökade dom dosen på ryggbedövningen, och så fick jag lustgas..fantastiskt =)

Lustgasen fick mej verkligen att slappna av..och det gjorde att jag öppnade mej mer och mer. Och i och med att jag slappnade av så fick jag krystvärkar..men jag fick inte krysta än sa dom..det var lättare sagt än gjort det. Men efter nån timme så var jag äntligen öppen 10 cm. Så då återstod det bara att lilla bebisen skulle sjunka ner den sista biten. Så alla där inne i rummet kämpade för att det inte skulle behöva dra ut nå mer på tiden nu..så jag fick upp och stå, luta mej över ryggstödet på sängen, och det värsta av allt..sitta på en pilatesboll. Det var var verkligen det värsta av allt, det gjorde såå fruktansvärt ont så jag klarade inte av att sitta på den, så jag halvstod mot sängen. men det hjälpte ändå..för då var det äntligen dax att krysta. Och då gick det faktiskt fort.. Efter 4 krystvärkar kl 01:24 så var äntligen vår efterlängtade Molly Leia Stålberg ute =) Hon vägde 3314g och var 49 cm lång.

Måste verkligen berömma min tappre man. Han tappade inte tålamodet en enda gång under dessa 21 timmar som förlossningen tog. Han satt bredvid mig hela tiden och höll mig i handen när jag behövde det, hjälpte mig att andas och ta värkarna så smidigt som möjligt, han hjälpte mig när jag kräktes, gav mig olika saker att dricka med sugrör när jag behövde det. Han var bara helt fantastisk. Älskar dig Magnus. Nu är vi en lite familj..helt fantastiskt =)

Molly nån minut gammal

Första natten sov Molly med pappa